3 Min första kärlek
Jag kan inte riktig säga vem som var min riktigt stora kärlek.

När jag var lite var mina vänner och min familj allt för mig så jag vet inte riktigt vem som var min första kärlek. Jag hade en stor kärlek till min bror som jag såg upp till men det är ju inte den slags kärlek som skall komma fram här. Men jag vet faktiskt inte vem som var min första kärlek jag hade många kärlekar som lite som de flesta hade.
Men min första riktiga kärlek, då man verkligen visste att man var kär var när jag var 14 år tror ja de var. Ja det var i alla fall på våren i 8 på högstadiet.
Alla som känner mig vet väl vem detta var, han heter Andreas Fredriksson.
Som även har påverkat mig mer än man tror. Som jag var en liten tjej som var tyst och ville helst inte synas eller höras fick tack vare honom ett bättre självförtroende och vågade tro på mig själv mer.
Under denna tiden kom en stor vändning i mitt liv. På tal om detta kollade jag igenom mina gamla arbeten som jag gjorde i ettan på gymnasiet som hette " Vem är jag i Sverige?" i ett avsnitt av denna uppgift skulle vi skriva om de personer i vårat sociala liv som har påverkat oss och då hittade jag att han var med i det det stod:
"Andreas Fredriksson är den killen, den första killen jag blev riktigt kär i och han har påverkat mig både positivt och negativt. Som att han är den ända killen hittills som jag har varit kär i. Jag och han är väldigt lika som personer. Innan Andreas fick upp sina ögon för mig så var jag väldigt blyg och osäker i mig själv för just vid den tiden var det jobbigt i skolan för mig.
När han och jag började träffas så började jag helt plötsligt tänka mer på mitt utseende. Så han fick fart i mitt liv kan man säga. Jag blev mer säker, för jag kände att han inte gillade det han såg utan den jag var.
Men sen blev det för mycket och vi skildes åt som vänner, det var väldigt jobbig för mig och jag kom aldrig riktigt över förens i somras. Men jag tog de ju så hårt att jag är rädd för att bli kär igen jag är rädd för att bli sårad. Men han är min vän idag och stöttar mig i allt." detta är skrivet för två och ett halft år så, då hade vi fortfarande en bra kontakt men idag har vi ingen alls med varandra. Det känns som det är bästa för oss båda på detta viset nu.
På balen i nian gick vi som vänner och så ni får en bild på hur han ser ut.

Jag kan säga att jag är inte rädd för att bli kär igen. Jag är just nu kär i en helt underbar kille. eller kär och kär helt ner förälskad och jag trivs på det sättet.

Kommentarer
Trackback