lång väg i tysnad

Jag har aldrig upplevt en sådan lång tysnad på länge.
3,5 km kändes som en evighet som en hel dag, jag har aldrig varit tyst så länge. 
Man hörde hur regn dropparna föll på trädens löv. det hördes tydligt i den långa tysnaden.
fotsteg som blev svagare och svagare. och håret som blev allt mer blött med tiden.
och det började bli kallt. det snurrade i huvudet.

Det var saknaden till något saknaden till något som fans för en tag sedan men var tvungen att ge sig iväg.
Iväg till ett ställe vi inte vet något om. Ett ställe som inte ens existerar. Som alla säger för att trösta sin gråt den kommer få det bättre nu. men hur ska vi veta det hur kan vi ens tänka tanken. vist den hade en smarta utan dess like och smärtan försvann men kan inte smärtan botas med obeskrivlig kärlek till något.
Nej min lille Kanin Zlatan fick ge sina vackra öron och han kärleksfulla blickar i väg.
Det är konstigt att man kan känna kärlek och gemenskap med en kanin. han var ingen kanin för mig han var som min lille bror eller som mitt egna barn. Han fattade precis när han skulle komma hoppandes och ge en puss.
han gav så mycket glädje och kärlek ja aldrig känt förut. Men saknaden till han gör att han alltid lever kvar i minnet och hjärtat.
Medan detta rullade i huvudet kom ja och tänka på att ja har allt jag vill ha.

En helt underbar familj och fantastiska vänner, en dröm, och ett hopp, och ja tror en dag allt slår in. Ja har mina kläder jag älskar och mina skor.Min musik som jag lägger ner mycket av min kärlek till. 
 ja har allt som behövs för mig för att vara lycklig.
Så varför ska man hela tiden tänka på att finna "Den rätta"
Han är säker som skor,
när du inte letar efter de perfekta skorna finner du de.
Så jag undrar varför sitta och plåga sig själv att hitta någon man kan dela sin kärlek med.
När du kan spendera den på annat och vara "den lyckligaste" utan "den rätta".
Så ja har bestämmt mig för att sluta leta och hoppas de gör som de perfekta skorna, dyker upp när du mins anar det. 

"Den lyckligaste" utan " den rätta"



// Johanna Dahlgren


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0